hårfärgen speglar för första gången i mitt
vuxna liv min personlighet.
jag valde koppar. har alltid gillat det, men inte vågat
eftersom jag varit rädd för resultatet.
tyckte mörkt hår med slingor varit vågat nog.
men nu är det slut med den självklara hårfärgen.
jag vill ha en färg som syns, ser levande ut och
lockar folks ögon.

vi är INTE klara ännu.
har fortfarande tigerrandigt hår
med en massa bruna partier kvar att färga.
det ville (trots avfärgning) inte ta sig riktigt.
men några partier var ju faktiskt svarta innan.
om en månad eller två sätter jag mig åter
i en av frisörstolarna på trudes och
försöker jämna ut håret ordentligt.
man kan se detta som ett litet projekt.

jag är sjukt nöjd, hon fick till färgen jag ville ha.
den passade mig perfekt och jag blev till och med snyggare
på kuppen? mirakelfärgen kallar jag den.
kommer bli grymt när allt är färdigt.
TACK AMANDA!
enda frisören jag gått till flera gånger.
inte en enda gång har jag blivit missnöjd.

sen är det billigt också.
fyfan. detta är lycka!
jag mår bra, känner mig snygg, självsäker
och älskar att jag gick loss på en färg
jag aldrig trodde skulle passa mig.