SEXUELLT OFREDANDE

att jag vuxit upp med bara bröder
märktes väldigt väl när jag var yngre.
jag bangade aldrig för att slå en kille
om han slog mig. jag sa högt vad jag tyckte
och blev många gånger kallad till rektorn.
jag lät mig inte tystas ner av killarna
i klassen och lärarna såg mig nog som rätt stökig.

hamnade jag i bråk med någon kille
och gick till en lärare för att klaga
på hans sätt att bete sig svarade alla samma sak.
han är kär i dig marielle, det är därför han beter sig så.
killarna vet inte bättre, du vet ju hur dom kan vara osv..

en gång när vi duschade efter idrotten smög sig
några killar in och kikade
på våra nakna kroppar medan vi inte
hade en susning om vad som pågick.
tillslut märkte jag de och sprang efter in till killarnas
omklädningsrum och slog ena grabben.

uppgivna och förbannade gick vi sedan till rektorn
som i sin tur tillkallade möte.
det sjuka i den här historian är att
vi skulle förstå honom, klart som fan han
ville se lite naken hud.
han är ju inte mer än kille.
jag var likadan då jag var grabb.
hörrni tjejer, ni måste förstå att killarna bara är nyfikna.

vadå kränkt och idiotförklarad?
vi skulle svälja och hålla käften.
precis som det alltid har varit.
män är starkare, dom tar vad dom vill ha tydligen.

såhär höll det på. jämt!
killarna retades - tjejerna skulle förstå.
killarna taffsade - tjejerna fick tillåta.

jag har ju berättat om den gången
jag gick i åttan, blev nertvingad på golvet
av en jämnårig kille som stack in handen
innanför mina trosor och drog fingrarna
i mitt underliv. 
hur sviken jag blev
av lärarna som gjorde honom till offer.
jag blev lovad så mycket av både
socialen och polis, men ingenting hände.
alla tyckte synd om honom eftersom
han då inte fick vistas på fritidsgården
i och med att jag jobbade där i cafégruppen.

två veckor hölls han därifrån.
hans föräldrar kom till skolan,
samtalade med rektor och kurator.
jag blev ditkallad och just det
ögonblicket kommer jag aldrig att glömma.

jag fick veta att hans föräldrar varit där
bara minuterna innan mig.
dom ville stryka ett streck över det hela.
han skulle söka till bandygymnasium
och detta kunde inte följa med i några papper.
dom vuxna delade tydligen samma åsikter.
och jag som inte gjort något fel fylldes av en
enorm ångest och oro.
rektorn sa åt mig att två veckors avstängning
från gårn fick räcka.
nu glömmer vi detta och går vidare.
ville jag samtala mer skulle jag prata med
kuratorn. the end of story.

allt återgick till vardag.
min upplevelse verkade inte
tas på stort allvar.
den sopades under mattan, och där fick den ligga.

jag är inte helt förstörd och måste inte
bearbeta min händelse i terapi.
men det går inte en dag utan att jag
tänker på hur jävla sviken jag blev av vuxenvärlden.
jag skulle vilja möta rektorn idag.
han skulle få höra min berättelse.

nu har jag inte tagit med alla detaljer
och idiotiska kommentarer jag fick höra.
storyn skulle bli lång.

det viktiga jag vill komma till är att
vad än killar gör, kommer det alltid
vara mer accepterat än om jag som tjej
skulle agera precis likadant.
vi lever i en sjuk värld.
och inte verkar den bli friskare.



Kommentarer
Andrea

det är helt förjävligt och jag kommer aldrig att tillåta något sånt här hända om jag får höra om det. spelar ingen roll om de är mitt barn eller någon annans. rektorer, dagisfröknar och lärare har en position där dom ska leda barn och ungdomar rätt. det är personer som man ska kunna ha förtroende för, precis som poliser, men många missbrukar sin makt.. helt förjävligt. jag skulle vilja bli president över sverige och bestämma allt. då ska du få se på föändring!!!

2011-08-06 @ 11:47:29
URL: http://adaliabjork.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0